Specialstraffrätten omfattar de brottsbestämmelser som finns utanför brottsbalken. Den behandlar särskilda områden där lagstiftaren har sett behov av mer specifika regler. Exempel är trafikbrottslagen, narkotikastrafflagen och miljöbalkens straffbestämmelser.
Ett kännetecken för specialstraffrätten är att den ofta är nära kopplad till regleringar inom andra samhällsområden. Trafikbrottslagen syftar till att skapa säkerhet i trafiken, medan narkotikastrafflagen har som mål att motverka spridning och missbruk av narkotika. På samma sätt finns straffbestämmelser i arbetsmiljölagen som ska skydda arbetstagare mot farliga arbetsförhållanden.
Påföljderna inom specialstraffrätten varierar, men kan omfatta böter, fängelse eller näringsförbud. Precis som i allmän straffrätt gäller legalitetsprincipen: en handling kan bara straffas om den uttryckligen är förbjuden i lag.
Specialstraffrätten visar hur juridiken anpassas till samhällsutvecklingen. Nya brottsområden, som cyberbrott eller miljöbrott, regleras ofta utanför brottsbalken. Detta gör rättsområdet dynamiskt och ständigt i förändring.
Sammanfattningsvis fyller specialstraffrätten en viktig funktion genom att hantera brott som kräver särskild reglering. Den kompletterar den allmänna straffrätten och bidrar till ett heltäckande skydd mot brottsliga handlingar.