Folkrätten är den del av internationell rätt som reglerar relationer mellan stater och internationella organisationer. Den omfattar allt från regler om krig och fred till mänskliga rättigheter och havsrätt. Folkrätten har en särskild roll eftersom det inte finns någon global lagstiftare eller polis – den bygger istället på avtal, sedvana och ömsesidigt erkännande.
En central del av folkrätten är FN-stadgan, som reglerar frågor om internationell fred och säkerhet. Andra viktiga avtal är Genèvekonventionerna, som fastställer regler för väpnade konflikter och skydd för civila. Mänskliga rättigheter är också en kärna inom folkrätten, exempelvis genom Europakonventionen och FN:s deklarationer.
Folkrätten behandlar även territoriella frågor, havsrätt och diplomatiska relationer. FN:s havsrättskonvention reglerar exempelvis kuststaters rättigheter och skyldigheter i haven. Folkrätten är därför både bred och komplex.
Även om folkrätten inte alltid kan genomdrivas med tvång har den stor betydelse. Internationella domstolar, som Internationella domstolen i Haag och Internationella brottmålsdomstolen, spelar en viktig roll för att tolka och tillämpa reglerna.
Sammanfattningsvis är folkrätten avgörande för fredligt samarbete och konfliktlösning. Den bidrar till att skapa förutsägbarhet och rättvisa i det internationella systemet.