Civilprocessen är den del av processrätten som reglerar hur tvister mellan enskilda prövas i domstol. Det kan handla om allt från avtalsbrott och skadestånd till familjerättsliga frågor. Syftet är att lösa konflikter på ett rättssäkert sätt och fastställa parternas rättigheter och skyldigheter.
Processen inleds med att käranden lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Domstolen kallar sedan parterna till förberedelse, där målets ramar klargörs. Om parterna inte når en förlikning hålls huvudförhandling, och domstolen avgör tvisten genom dom.
En viktig princip i civilprocessen är dispositionsprincipen. Det innebär att det är parterna som bestämmer processens ramar – vad tvisten gäller och vilken bevisning som läggs fram. Domstolen dömer endast inom dessa ramar.
Bevisbördan är en annan central fråga. I regel har den som påstår något också skyldighet att bevisa det. Beviskravet i civilmål är ”styrkt”, vilket är något lägre än i brottmål där kravet är ”utom rimligt tvivel”.
Civilprocessen är ofta resurskrävande och kan pågå under lång tid. Därför uppmuntrar domstolarna till förlikningar. Samtidigt fyller processen en viktig funktion genom att ge bindande avgöranden som skapar klarhet i rättsläget.
Sammanfattningsvis är civilprocessen ett viktigt verktyg för att lösa konflikter mellan individer och företag på ett strukturerat och rättvist sätt.